[styledbox type=”general” align=”center”]
Till minne av min bästa vän Kjell Holgersson
Jag sitter och tittar ut över havet i Varberg och himlen är grå överallt, förutom längst ute till havs. Där skiner solen genom molntäcket och det blir ett slags magiskt ljus.
Jag har sedan några dagar tagit emot meddelandet från Ingela att Kjelle somnat in. Det är tungt och det har därför tagit dagar innan jag orkat sätta mig ner för att skriva till minnet av min bästa vän, Kjell Holgersson.
Tankarna har gått till käraste Ingela, Julia och Calle!
När jag sitter där och tittar utöver havet, funderar jag kring minnen jag har tillsammans med Kjelle, Ingela, Julia och Calle. Det är en blandning av racing, föreningsverksamhet, familjeliv, bus, skratt, gråt, allvar – ja, kort sagt allt man delar med en bästa vän. Plötsligt slås jag av något så banalt som vem som överhuvudtaget kan ta över grillen…?
Kjelle var tryggheten själv. Lugnt och fint ordnade han förutsättningarna för familjens liv och sin egen racing. Han kom egentligen in i racingen sent i livet men bensinen hade nog funnits i blodet långt innan. Strax skulle han och Ingela bli ett välkänt par i depån och vännerna fixade Kjelle snabbt genom sitt otroligt behagliga sätt att vara. Alltid intresserad av andra, aldrig att han skulle komma på tanken att framhäva sig själv.
I SSK blev Kjelle en av framgångsfigurerna i Fyndbörsen Cup. Som Preem återförsäljare var det naturligt att profilera bilarna i orange men dessförinnan var det Texaco som gällde.
Kjelle och Ingela hade nämligen förvärvat en Texaco-station på Lidingö som sedermera blev Preem. Ett tag var han den mest framgångsrika stationsägaren i landet och bäst i Preem-ligan. Kjelle jobbade flitigt och blev så småningom även en kändis på Lidingö. Bakom disken på macken kände han sig trygg och var alla kunders favorit. Alltid tillmötesgående, alltid servicevillig och alltid lika omtyckt av alla kunder. Hans affärssinne gjorde att han snabbt blev störst på både däck, hyrbilar och släp.
Kjell Holgersson visste vad han höll på med och hans skarpa näsa styrde företaget mot framgång. När Preem ville ta bort allt som hade med bilar att göra, ville inte Kjelle vara med längre. Bilar var hans liv och inkomstkälla. Därför klev han och Ingela av macken och köpte Lidingö Bilcenter, ett stenkast därifrån.
Där kunde han fortsätta att utöva sin kärlek till bilar, tillsammans med dedikerad personal och kära Ingela. Självklart följde följesvännen Bosse med från verkstaden på macken, han som dessutom varit med under alla år ute på tävlingsbanorna.
Visste du förresten att Kjelle ett tag var Sveriges snabbaste man? Men sin Tomaso Panthera, drog han till Saltöknen i USA och satte fartrekord! Inte en gång, utan två! Andra gången lyckades han dock inte ta rekordet då teamet fick vänta in bättre väder, ända tills det var dags att skeppa Pantheran tillbaks till Lidingö.
Kjelle gick i depå i fredags kväll. Jag besökte honom i onsdags och hoppades att han skulle hålla ut tills jag kom tillbaka efter V8 ThunderCars-finalen på Ljungbyhed. Där tog sonen Alexander sitt andra SM-guld! Det hade Kjelle glatt sig åt! Utan Kjelle hade Alexander och Christoffer aldrig nått dit där dom är i dag. Kjelle stöttade, hjälpte till, ställde upp och supporterade. Precis så som han gjort för absolut alla som korsat hans väg.
Jag minns så väl då det var dags för Julia att sätta sig i karten. Stoltare farsa får man leta efter. Och som han ställt upp, grejat och fixat och snabbt var han en viktig stöttepelare för Järfälla MK. Precis som i SSK där han under många år gjorde ett starkt avtryck som styrelseledamot.
Tomheten är enorm, min bästa vän har lämnat vidare. Ibland tänker jag att han bara är inne för däckbyte och lite påfyllning men tyvärr måste jag inse att han tvingades bryta i förtid.
Jag tittar ut över havet och tänker på alla roliga stunder, när vi busade i speakertornet på Kinnekulle. Eller när vi löste alla världsproblem i hans och Ingelas sommarstuga medan vi bytte panel. Eller alla de tusentals telefonsamtal under våra gemensamma styrelseår för inte att tala om de tusen och åter tusen samtal under våra gemensamma mack-år. Det var en starkt stöttande Kjelle på andra sidan luren…
Nu sitter jag ensam i husbilen och tittar ut över det mäktiga ljuset. Längst ut är det en bred strimma av solljus som sprider sig över vattnet. Jag ger mig fan på att det är Kjelle som sitter där och sprider ljus över oss alla…
Tack Kjelle för att jag fick vara med dig en liten stund!
John Graff
med SSKs styrelse i ryggen
[/styledbox]