Själen i SSK
Som förare och bilbyggare är det ofta så att man har en mycket begränsad budget. Emellanåt måste man prioritera ner saker som de flesta ser som en självklarhet.
Den traditionella SSK:aren är en hemmafixare som lägger ner mängder med timmar i garaget och kommer ut med en bil som slår ”fabriksbyggda” racerbilar som kostar mångdubbelt.
Traditionen, kulturen och minsta gemensamma nämnaren vi alla har tillsammans utgör SSK-själen. Något att vara stolt över, något att lyfta fram.
En som personifierar det ovan sagda är en man som satsade på en bil som de flesta aldrig har sett tidigare.
SSK:s Leif Andersson (till höger på prispallsbilden) med sin Sunbeam Rapier. Denna kluriga man räknade ut att en bil som i grunden väger lite och har plats i motorrummet för en större motor, samt är billig i inköp, är idealisk att börja bygga på.
Det något udda valet av bil fick flera att lyfta på ögonbrynen. Med dom små 13-tums hjulen, kan den gå fort? Svaret på den frågan är ja.
Leif har valt klass 3 där hans Ford V6-motor ger honom möjlighet att ha en minimivikt på 858 kg inkl. förare om han vill trimma motorn maximalt.
Leif ger SSK-själen ett ansikte med sina prioriteringar på vikt, ett fungerande chassie och aerodynamik.
Projektet har flera steg:
- Få bilen färdig så fort som möjligt för att komma ut och testa.
- Samla erfarenheter till uppdateringar för vinterjobb.
- Utarbeta en plan för kommande projekt.
Punkt ett är viktig, att inte fastna i garaget. Välj att inte göra alla idéer du har på en gång, försök komma ut och köra.
Ett viktigt beslut som Leif tog var aerodynamikpaket med diffusorkanal bak, spoiler och split fram. Detta sänkte varvtiderna rejält.
Leif har utvärderat svagheter i standardbilen som han väljer att förändra.
Vridstyvheten i chassiet är viktig att försäkra sig om. Här väljer Leif att bygga en semiram i rör framför torpedväggen med nya och högre infästningar för undre bärarmarna samt att buren kompletteras med mera rör. Ett antal plåtar byts ut med annan form och material.
Trösklarna kapas i underkant. Se bilden.
Vridstyvheten har Leif tänkt mycket på. I dörröppningen som är en svaghet på orginalkarossen har han kompletterat buren med ett kryss för att minimera rörelsen över sektionen. Ett chassie som har låg vridstyvhet ger svårigheter att justera balansen med fjädersättning fram och bak.
Ytterligare en intressant modifiering är Leifs val att bygga nya spindelstöttor i stål och resa upp spindelbultslutningen från 7 grader till bara 2 grader likt modernare sportbilar. Han förlänger bärarmarna och minskar scrubbet till 50-60 mm från 130 mm.
Minskningen av scrubbet minskar tungstyrdheten och risken för självsvängning (rattvobbel).
Spindelbultslutningen som Leif väljer att resa upp är tänkt att ge mer väggrepp på innerhjulet. Sunbeamen har dubbla A-armar vilket ger större flexibilitet än en bil med MacPherson-framvagn i detta avseende.
Projektet skall också få en uppdatering av aerodynamiken genom förbättring av diffusorkanal bak samt att frontsplittern byggs om med lufttunnlar genom fronten och ut bakom framhjulen, likt tyska DTM-bilar.
Diffusorkanalen har Leif valt att bygga i en enhet och startar efter motorn och slutar längst bak. Den är till hälften byggd i kolfiber. Det är även delvis de andra karossdelarna Leif har byggt om. Mycket imponerande.
(Detta kan man lära sig mer om på chassiedynamiksseminarierna under året.)
Varvtiderna som Leif presterat talar för sig själva.
Karlskoga 1.10,6
Falkenberg 48,6
Kinnekulle 55,9
Leif sticker ut hakan och säger att tiderna skall putsas ordentligt i och med uppdateringarna som görs på bilen.
/SSK web