Ebbe, Ebbe, Ebbe… varför?
Redan i början av 90-talet strålade jag samman med Ebbe. Kommen ur räddningskåren i Skärblacka, stod han där i brandbyxor invid SSK:s räddningsfordon, redo att ta sig an alla utmaningar som kunde uppstå.
Ebbe var en av oss.
En SSK:are som alltid var redo, som alltid ställde upp, en som alltid tog sin uppgift på allvar och med glädje. Ebbe hade alltid ett skratt till övers och alltid en glimt i ögat.
Jag har gjort många år i SSK, nästan alla tillsammans eller bredvid Ebbe.
Nåja, Ebbe var flitigare än jag och kanske en av de som gav allra mest för SSK?
Flitig som funktionär, flitig på arbetshelger och flitig under tävlingshelger.
För oss som varit med ett tag, har vi alltid tagit Ebbes närvaro som självklar.
Jag pratade med Anders Dahlgren idag och frågade om när Ebbe kom in i SSK.
Anders sade att han har funnits där i alla år,
i alla fall i alla år jag funnits med, filosoferade Anders…
Sanningen är att Ebbe kom till SSK i slutet av 80-talet, kanske i början på -90, då när redan etablerade Barbro och ”Gotte” lockade med honom på en tävling.
Sedan dess har han varit en av våra flitigaste och mest omtyckta funktionärer.
Alexander, min yngste grabb, som har varit SSK:are i hela sitt liv och som nu kör både V8 Thunder Cars och Euro Nascar beskriver Ebbe så här:
-Det var en positiv en, han var alltid så glad, hade alltid ett gott ord att ge och var en glädjespridare för oss som körde. Ebbe var en skön lirare…!
Jag tänker på Ebbe när han sitter på altanen på Kinnekulle och någon arbetsuppgift dyker upp.
Vem är snabbast upp?
Vem tar sig an uppgiften med glädje?
Vem utför den oklanderligt?
Ebbe!
Under tiden jag var ordförande samarbetade jag nära Ebbe som Räddningschef.
Vi planerade för säkrare racing, vi snackade om hur vi kunde bli effektivare, snabbere i uppdragen, vi skaffade fordon från SAAB och Ebbe fick utrusta bilarna efter eget huvud.
Det blev alltid allra bäst!
Med ett litet skratt i mungipan och ett lätt litet skutt, sprang Ebbe vidare mot att prestera lite bättre än förra gången – det är så jag kommer ihåg honom.
ALLTID på tå och alltid en vilja att göra det bästa för klubben, det bästa för racingen och det bästa för resultatet.
Tack Ebbe, för att klubben fick ta del av din prestation, din person, ditt bidragande till klubben och din vilja att vara en av oss!
Tack Ebbe, för att du var den du var och lät oss få dela en stund på jorden, vi tänker på din familj och hoppas du inte är för djävlig med Britt och de andra SSK:arna där uppe.
Vila i frid min vän!
Hälsningar John Graff på vägnar av SSK:s styrelse